Jag vill bara sluta bråka just nu.. Jag försöker, men så fort jag lugnat ner mig så tar du upp saker som hände för ett halvår sedan.. Det är anledningen till att vi bråkar så länge, för att du tar upp ALLT annat så fort vi bråkar om en sak och det är inte okej. Sen det där med otroheten att du förstår den tyckte jag inte heller om. Men jag är glad för en sak iaf, för att vi har bråkat snart i ett dygn och du har fortfarande inte dumpat mig. Du har stått emot den känslan iaf, och det är ju typ första gången någonsin det händer när vi bråkat såhär länge. MEN JAG ORKAR INTE BRÅKA MER NU. Det tar på mig, det gör ont. Jag blir helt utmattad. Jag orkar inte mer nu Christoffer. Så samla dif och tänk på allt bra. Tänk på våra kärlekspaniker typ, när vi känner så mycket kärlek men inte kan få ut den. Allt fint vi säger till varandra. Hur mycket vi älskar varandra egentligen. Jag vill inte tro att detta förhållandet är för skadat för att fungera, även om det är det egentligen. Därför jag säger det att vi måste sluta ta upp allt gammalt. Det är färdig bråkat efter de första 10 bråken . Om vi ska ta upp allt gammalt istället för att bråka om det som händer nu, då kommer alla bråk läggas på varandra tillslut. Så vi måste börja ta tag i NU och släppa det gamla. För att vi ska klara detta. För jag vill vara med dig Christoffer, jag älskar dig mest av allt. Jag vill inte vara utan dig. Jag vill inte vara den där hjärtlösa personen jag blir utan dig, jag vill inte att du tar mitt hjärta och går. Jag vill att du ska stanna med mig så att jag kan få ge dig kärlek, dig och bara dig. För att så länge jag har dig så behöver jag ingen annan. Jag har sagt det innan, jag är nöjd med dig och jag är nöjd med allt annat. (Vågar inte skriva ut vad speciellt på en öppen blogg ) jag behöver bara dig. Du måste inse det. Jag vet inte om det är för att du känner dig oduglig som gör att du hänger upp dig på allt det gamla. Men jag försöker ju göra allt för att du ska inse att du duger och räcker till mycket väl.. Jag försöker verkligen Christoffer men det känns som att det bara är jag som försöker. Känns som att jag ger mitt allt men bara får käft smällar tillbaka. . Bara elaka ord. Jag önska att du kunde. Försöka lite oxå. För jag lägger all energi på dig, på att få dig inse att du räcker till att jag älskar dig. Men jag får ingenting tillbaka, inget som ger mig tillbaka lite energi. Jag skulle verkligen behöva det. Jag älskar dig, mest av allt. Försöker att inte ge upp, men sanningen är den att jag ger inte upp på dig, jag ger upp på livet. Jag blir för utmattad av att försöka göra allt för dig att jag inte orkar mer. Du bara tar och tar och tar min energi men ger mig ingenting tillbaka att bygga upp energin på igen. Jag skulle verkligen behöva det.. snälla. .. kan vi bara sluta bråka nu . Vill bara ha dig här, sova med dig, pussa på dig, hålla om dig, ligga i din famn. .

Börjar ett nytt kapitel på den här bloggen nu. En ny början och funktion här. Tänkte att någon gång då och då så går jag in hit, och skriver ner hur jag verkligen känner för dig . Mitt i alla våra bråk så tror jag att det kan vara skönt för både dig och mig att kunna läsa igenom vad jag eegentligen känner för dig. Jag hoppas på att det ska ta och lugna ner oss båda två.

Sitter i bilen med min älskade bästavän Jamsi med några. Får höra lite roliga saker. hahah. Patetiskt hur man kunnat känna som man gjort för vissa. Att en människa kan vara så arg på mig när den har gjort exakt samma saker. Vem eh du ens? Jag känner dig inte ens. Har känslor för en person, han finns tyvärr inte längre. Synd.

Har Inte sex med andra för att bevisa för dig att jag älskar dig, har sex med andra för att du dumpar mig, säger taskiga saker till mig som sänker mitt självförtroende till noll. Så när någon då ger mig uppmärksamheten som jag egentligen borde fått av dig så går jag till honom och har sex med honom för att han behandlar mig bra och stärker mitt självförtroende igen.

Strular med folk av samma anledning, flörtar inte direkt. Inte i början iaf men efter ett tag flörtar jag tillbaka.

Gjorde misstaget en gång att röka, inte gjort det sen dess. Erkänner att jag föll för grupptrycket den gången.



Sen har jag sett massa bevis på att du stöter på folk med dina pusssmilysar hit och ditt. Känner fler än du tror.
Och att du vill ha sex med någon bara för att jag haft det gör dig bara äckligare än mig.
Och 98or snälla -.- Åh andra sidan kanske de är lika mogna som dig. Antagligen därför du dras mot dom.

I don't like the way she's looking at you
?I'm starting to think you want her too
?Am I crazy, ?have I lost ya?
?Even though I know you love me, can't help it

'Cause you're too sexy, beautiful
?And everybody wants a taste
?That's why (that's why)
?I still get jealous

?You're the only one invited
?I said there's no one else for you
?'Cause you know I get excited, yeah
?When you get jealous too

?I turn my cheek music up
?And I'm puffing my chest
?I'm turning ready to face you
?Can call me obsessed
?It's not your fault that they hover
?I mean no disrespect
?It's my right to be hellish
?I still get jealous

Det är så skönt att prata med dig, jag mår bra. Jag försöker att inte skriva till dig, verkligen! asså jag gör verkligen mitt bästa! Men det är som att min hjärna är programmerad att så fort jag blir rädd/nervös/glad/arg för något så behöver jag berätta det för dig. Jag är van vid det, det är så det "ska" vara helt enkelt. Du är min prins, och det enda som håller mig uppe just nu är tanken på att jag är helt säker på att vi är menade för varandra. och whats ment to be will be, oavsett hur lång tid det än tar. Även om jag så måste vänta i år.

Jag sa till dig igår att jag skulle försöka att inte skriva mer till dig. Så jag gör ytterligare ett försök till det nu.
Detta kommer att vara min fristad. Det jag egentligen vill säga till dig kommer jag att skriva här. Och du kommer inte kunna få tag på mig.

Du har fått mig förstå vad kärlek är. Jag har insett att jag aldrig varit kär innan dig. Visst jag har älskat mina ex. Men jag har aldrig varit KÄR. Jag har insett att det jag hade med dig har varit något speciellt. Haha du ska se mig nu egentligen, sitter i ett hörn i mitt rum och gråter.. Orkar inte ens med mig själv. Utan dig känner jag mig liten, osynlig och så så jävla ensam. Det är som att leva i mardrömmarna jag alltid drömde när jag hade dig. Då jag vaknade gråtandes på nätterna bredvid dig för att jag drömt att jag förlorat dig. Jag lever i den fukking mardrömmen nu. Men jag antar att det är en vane sak, och jag vet att du går och snackar skit om mig nu samtidigt som jag tror att du mår iaf lite dåligt du oxå.
Jag vet att jag måste vänja mig att vara utan dig, tänka positivt. Hoppas på att jag hittar kärleken igen. Men det är svårt när den enda jag vill vara med är dig. Det är i din famn jag vill somna. Du är min värld. De vackraste stunderna har jag bredvid dig. Hoppades på att få dela min framtid med dig. Har ångest för att du snart har ny flickvän.. Är det väldigt snart så flyttar jag härifrån. För det tar ett tag innan jag kommer kunna se dig med någon annan.

Mitt allt.
/Din Jennifer